Fler negativa besked än positiva diton den senaste veckan

Tänker faktiskt ta mig samman och skriva lite nu, trots min feber och halsont. Har inte orkat skriva på länge, men vafan, någon gång måste man ju offra sig. För laget liksom. Jag vet ju att ni är många där ute som avgudar mina svängelser med oantastliga uttryck och ord och då gäller det att leverera.

Det positiva:
Eduardo såg bra ut i sin comeback inför storpubliken på Underhill när Reserves tog emot Portsmouths reserver. Eddie hade ett stolpskott och en dålig filmning som höjdpunkter under de 45 minuter han fick. Han klev av i paus efter att ha fått en känning i baksidan av låret, den så fint kallade hamstringmuskeln. Som om det inte räcker med skador, liksom. Det är samma muskel som Rosicky har älskat med under de senaste 11 månaderna, men det handlar (Gud bevare oss) om en annan sorts skada. Förhoppningsvis är det bara ett slags krampkänning eller en tiny sträckning.

Det syntes att han inte har spelat på en sisådär 10 månader, men han ville verkligen. Tajmingen fattades, men han lyckades ändå skapa en del lägen och, som Wenger uttryckte det, han måste våga igen. Precis som allas vår innebandyjesus, Henrik Larsson, gjorde efter sitt benbrott.

Det negativa 1:
Vi vann inte mot Boro. det positiva med det negativa är att inget av top4-lagen vann sina matcher, så det är fortfarande 8 poäng upp till Liverpool, som för övrigt gästar Förenade Londonemiraten på söndag.

Jag såg, som ni vet, inte matchen, men vad jag lyckats röna ut via bloggar och forum så var det en jävla skitmatch - igen. Då säger Wenger - igen - att det fanns mycket positivt att ta med sig. Bullshit, sa fansen. Hurra, sa Aston Villa, som nu - mycket rättvist - stoltserar på en fjärdeplats. Roligt att höra Kåmark kåsera kontrollerat (Mini-alliteration!) om Villas tränare Martin O'Neill i EuroTalk häromdagen. Tydligen är han ett jävla svin mot spelarna, men kung när det gäller att hantera media. Fast han är tydligen snäll mot spelarna också. Ibland. Men egentligen hård.

Det negativa 2:
Nina Bracewell-Smith lämnar styrelsen omgående. Det gör att hon inte kan hindras från att sälja sina aktier i klubben till vilken jävla tjomme som helst, till och med Alisher Usmanov (mest känd för - hrm - att vara ny ordförande i FIE). Fan, hellre att hon säljer sina aktier för, typ, femtilappen till mig än att den sumoformade uzbeken får handla. Arsenal skulle tjäna på det.

Alternativet till Fettouzbeken är att hon säljer aktierna till Stan Kroenke, ny medlem i styrelsen. Amerikanen äger en hel del idrottslag i USA och är ganska sansad när det gäller spelarköp osv., till skillnad från Fettouzbeken, som vill skapa ett imperium med de största stjärnorna, för att låna ut så mycket pengar till klubben transfers som han bara kan för att sedan ta Go' Jävla Ränta på lånet, varpå Arsenal står på ruinens brant.

Vi vill inte bli ett nytt Leeds, eller, för den delen, ett nytt Liverpool, som tydligen är inne i en sjuhelvetes svettig period, då man enligt uppgift måste betala ett lån på, sisådär hundratals miljoner till nån bank. I januari. Hundratals miljoner som man inte har, det vill säga. Sälja spelare då, ja. Frågan är bara vilka man måste sälja. De som ligger värst (bäst?) till är väl Torres, Babel, Gerrard och Mascherano. De dyraste, helt enkelt.

Så var det med deras arenabygge. Estimated tidpunkt för en ny arena i Liverpool? Skulle väl säga typ 2020.

Till sist vill jag bara flika in att jag gillar nya Football Manager 2009 något OerhÖrt. 3D-motorn är riktigt bra och presskonferenserna är ett lyft. Dessutom måste man gilla att de har anpassat för widescreen, så att även Fektus McMektus kan ha en bra bild på sitt FM09. Tack, Sports Interactive. Tack.