Som en film

Matchen med stort D (som i derby) gick av stapeln idag. Matchen, där Tottenham Hotspur skulle se till att starta upphämtningen av det man på ett så fantastiskt sätt lyckats tappa de första nio matcherna. Tottenham skulle möta Arsenal, The Arsenal på Emirates, där man hade allt att vinna och Arsenal hade allt att förlora. Det skulle bli ett derby där jag sitter hos Alex med Matte, Mills och Isaksson, och min påse inhandlade godispåsar innehållande klassiska punschkottar, zoo, rabarbstänger och lys melk, vilket skulle hålla mig sällskap tillsammans med en påse naturgodis och en 1,5 liters Coca Cola av finaste sort.

Vartefter matchen led skulle det visa sig att jag hela tiden svävade mellan det man så klyschigt kan kalla "hopp och förtvivlan". Redan när David Cunt Bentley smäller in en volley från 40 meter helt otagbart i Almunias vänstra kryss, så känner man hur viktig matchen är. Arsenal sätter fart, och man skapar lägen omgående. Kvitteringen dröjer tills den 37e minuten, då Silvestre, av alla överlöpare, nickar in en så briljant slagen hörna från van Persie efter att Gomes varit ute och hängt tvätt för andra gången.

I andra halvlek startar explosionen. efter en minut knoppar Gallas, ytterligare en överlöpare, in en frispark från van Persie som holländaren själv ordnat efter att linjemannen fullständigt fallit (höhö) för van Persies filmning. Några minuter senare kommer 3-1 när Nasri kommeer i en kontring och lyfter bollen över Gomes och sedan petas bollen i mål av Adebayor på ett sätt som bara målskyttar gör, precis framför Hutton som kommer rusande för att rensa. Då kommer nerverna in igen. Precis när man funnit ro i derbystressen klipper Huddlestone till från 25 meter och Almunia lyckas tappa bollen mellan sina händer när han slänger sig åt höger så att bollen träffar honom i ansiktet, varpå bollen studsar ut till en framrusande Tjuren Ferdinand, förlåt, Darren Bent, som trycker in returen till 3-2. Nerverna gör sig påminda på nytt. Därför gör vi hatten av för Hutton, som nästan omgående efter avspark lägger en kalasmacka för Adebayor att sticka i djupet och servera van Persie som dunkar in 4-2. Lugnet infinner sig på nytt.

När man hela säsongen gnällt på van Persie och han enbenthet samt ineffektivitet, och samtidigt har hyllat Clichy för att aldrig göra några tavlor, utan bara stormatcher, så förväntar man sig inte riktigt att båda dessa åsikter skulle hamna på sned. van Persie är bäst på plan under sin sejour, och lyckas även göra mål med högerfoten. Clichy lyckas göra sitt livs första gova tavla när uret visar att det är två minuter kvar av ordinarie tid. En sanslöst misslyckad dribbling blandat med en touch av halka under fötterna ger Jermaine Jenas chansen att koka ihop ett vänsterskott i krysset bakom en chanslös Almunia.

Matchen får liv igen. Nu lägger Tottenham in den övernaturliga Stålmannenväxeln, och radar upp fasta situationer. Därför kommer nästa mål både väntat och oväntat. Luka Modric ser till att få tag i bollen och lägger ett vänsterskott rakt i stolpen till höger om Almunia, och återigen är det en Tottenhamspelare först på returen, denna gång Aaron Lennon. Klockan står på 93:xx, och Tottenhamspelarna ligger i en hög, varpå en spelare eller åskådare, omöjligt att säga, skadar sig och bärs ut medan Arsenal ställer upp för avspark.

Matchen slutar 4-4 efter en helt psykiskt störd andra halvlek. För den neutrale åskådaren är det godis, för en Arsenalsupporter är det som Titanic där det osänkbara skeppet totalt kör på isberget och sjunker, och en av huvudrollsinnehavarna, Arsenal, dör. För en Tottenhamsupporter är det som i UHF, där Weird Al Yankovic räddar TV-stationen i sista sekunden genom en mirakelinsamling.

Arsenal:

Almunia (6)
Sagna (6) - Gallas (6) - Silvestre (6) - Clichy (6)
Walcott (7, ut 75) - Denilson (6) - Fabregas (7) - Nasri (6, ut 87)
Adebayor (7) - van Persie (9, ut 81)

Avbytare: Fabianski, Touré, Song (in 87), Diaby (in 81), Eboué (in 75), Vela, Bendtner

Startelva Tottenham: Gomes, Hutton (Gunter 80), Corluka, Woodgate, Assou-Ekotto, Bentley (*), Huddlestone, Jenas, Modric, Bale (Lennon 54), Pavlyuchenko (Bent 64)

Domare: Martin Atkinson

Dan före dan

Imorgon klockan 8.00 pm lokal tid är det dags för säsongens första hatmöte mellan The Arsenal och Tottenham Hotspur. Imorgon kan bli kvällen då Arsenal åter befäster sin ställning som kungar av norra London. Imorgon kan också bli kvällen då Arsenal och dess fans gör sig själva till åtlöje inför hela fotbollseuropa genom att tappa poäng. Skulle Tottenham knipa en eller tre pinnar imorgon kväll kommer jag inte yttra något om matchen under, tja, resten av tiden till den dagen kommer då Arsenal tar revansch.

Skadeläget verkar vara bra, då det bara är Tomas Rosicky och Ed Uardo som befinner sig i sjukstugan. Detta ger ju oanade möjligheter för Wenger att pussla och kanske överraska på något vis.

Enligt senaste prognosen är det bara 14 dagar tills Comebacken är ett faktum. Eduardo har genomgått en fantastisk rehabilitering och ska vara spelduglig till matchen mot Aston Villa den 15 november, då Wenger förmodligen kommer spela kidsen den 11 november mot Wigan.

Numera kan man inte kalla en startelva för trolig, så det kommer hädanefter heta Fektus förväntade startelva.

Fektus förväntade startelva:
Almunia
Sagna - Touré - Gallas - Clichy
Walcott - Denilson - Fàbregas - Nasri
Adebayor - van Persie

Bänken:
Fabianski, Silvestre, Song, Eboué, Diaby, Vela, Bendtner

Eventuellt att Eboué går in istället för en för stunden iskall Nasri, samt att Diaby får spela centralt bredvid Cesc.

Tottenham saknar Dawson och Bale på grund av avstängningar, men mer vet jag inte. Efter att ha varit inne på Tottenhamhotspur.com kan jag bara konstatera att deras hemsida
1: har en väldigt vit och blå layout
2: inte innehåller några nyheter om skadeläget, iallafall inte så att man kan hitta det.
Så är det när man har att göra med en storklubb.

Bara därför: Låtom oss värma upp inför onsdagens batalj med den här underbara videon.

Let the music play

Två alternativ finns att tillgå natten till torsdag

http://www.youtube.com/watch?v=w-DcNPFWhbk

eller

http://www.youtube.com/watch?v=2QnQjGvw6tI

I guess you know what I mean.

Wenger knows.

Arsenal ställde ett ganska oväntat, men ändå väntat lag på benen idag. Silvestre och Song från start idag igen, men nu hade Song tagit Denilsons plats bredvid Cesc och Gallas gått in centralt i backlinjen. Dessutom hade Wenger gett förtroendet till Bendtner, på Adebayors bekostnad. Var det månne ett tecken på att Le Boss vill visa Adebayor att han inte är given?

Första halvlek var ganska händelsefattig, även om lagen samlade ihop till sammanlagt en handfull chanser. Det började med att Di Michele (som för övrigt var väldigt blek) slog till från 25 meter och tvingade Almunia (för dagen i grön tröja) att sträcka på armar och ben för att tippa bollen till hörna. TV-räddning? Kanske. Walcott tog sedan över tillställningen och drog en solorajd på högerkanten och drog till i straffområdet, i ribbans överkant. Till vänster stod en helt ren Bendtner och gnällde efteråt lite på den uteblivna passningen, men ingen kan klandra den lille Theo för att ha tagit avslutet själv.

Efter detta fick Arsenal fart under fötterna för en stund och skapade ytterligare ett jätteläge efter att Cesc gjort en Laudruplobb fram till Robin van Persie som bröstade tillbaka i banan till Walcott som från sju meter drog till med vänstern, men Green i West Ham-kassen gjorde en makalös räddning nere vid sin högra stolpe. Mitt i Arsenalpressen kommer en snabb Hammerskontring, där den som vanligt ineffektive Bellamy kommer väldigt fri med Almunia, som gör en bra benparad och får bollen till hörna.

Sista chansen i första halvlek skapar Bendtner åt sig själv när han får en passning till vänster i straffområdet och vänder bort West Hams försvarare och lägger en höger insida som Green räddar till hörna. Det var en kopia av hans mål mot Portugal förutom den där sista viktiga biten där bollen hamnar i mål.

Andra halvlek blev mer händelserik och Arsenal tog över helt. West Ham skapade egentligen inga farligheter, medan Arsenal skapade rejält tryck mot hemmamålet. Robert Green fick efter ungefär tjugo minuter göra en ny kalasräddning när van Persie skjuter ur höger innerposition och skottet styrs på en försvarare så att Green kan nå bollen. Nu bytte Wenger smått otroligt ut Walcott, som fram till dess varit den lysande stjärnan i Arsenal, samt Nasri, som inte skapade särskilt mycket, mot Adebayor och Diaby, och skapade ett slags 4-3-3 med Bendtner till vänster och van Persie till höger med Adebayor mellan dessa.

Arsenal fick efter ungefär 70 minuters spel en frispark i bra läge, snett till höger 25 meter utanför straffområdet. van Persie slog bollen klockrent i "Greens" stolpe. Förmodligen ville den ömme holländaren slippa få bassning efter att ha dragit för många i muren eller på läktaren, så han såg till att ta den "säkra" vägen på mål, runt muren. Det kunde gått, men icke.

I den 75:e minuten fick Adebayor bollen utanför West Hams straffområde, och gick in i detsamma för att slå en låg boll mot bortre stolpen, där ingen mindre än Julien Faubert, West Hams högerback, slår bollen i eget mål. Ingen kan egentligen klandra honom när han har 190 centimeter dansk i ryggen som stressar honom till att glidtackla bollen. 1-0 till the Mighty Gunners. Nu såg West Ham till att gå framåt lite mer, och skapade en del straffsituationer där Arsenalspelare fick bollen på händerna, men enligt regelboken är det bara hands om handen befinner sig i en för stunden onaturlig position (vad fan nu det kan betyda), vilket aldrig blev fallet, därav inga straffar för hemmalaget.

Istället fick Bendtner bollen till vänster på egen planhalva efter att Arsenalförsvaret rensat bollen ur straffområdet, och slog en genial långboll på en helt ren Adebayor som hinner före Green och rundar denne innan han lägger in 2-0 i den 90:e minuten och segern var säkrad.

På tilläggstid får sedan Carlton Cole psykbryt och kastar sig in bakifrån med dobbarna före på Alexander Song och får syna ett rött kort, måhända på grund av onödighet. Lika onödigt som Michael Dawsons utvisning mot Stoke, men denna gången lämnade den utvisade planen utan protester.

Sammanfattat en bra match av Arsenal, särskilt när man totalt tar över matchen i andra halvlek. Wenger chockade oss alla framför TV:n med sina byten, men de blev avgörande till vår fördel. Wenger knows.

Laget:

Almunia (7 av 10 i betyg)

Eboué (7) - Gallas (7) - Silvestre (7) - Clichy (7)

Walcott (8, ut 67) - Song (6) - Fàbregas (6) - Nasri (6, ut 67)

Bendtner (7) - van Persie (7, ut 90)

Avbytare: Adebayor (8, in 67), Diaby (6, in 67), Sagna (in 90)

Ej använda avbytare: Fabianski, Touré, Djourou, Ramsey

West Hams startelva (* = bäste spelare) : Green (*), Faubert, Collins, Upson, Ilunga, Mullins, Parker (Boa Morte 78), Bowyer (Sears 90), Di Michele, Bellamy, Cole.

Domare: Phil Dowd, tillsammans med en alert och en pårökt assisterande domare.

Inför West Ham - Arsenal

Imorgon är det dags för det första av två Londonderbyn på fyra dagar för Gunners, som gästar Upton Park och West Ham. West Ham har inte haft någon jätteform på slutet, men inte så dåliga heller. De känns väldigt West Ham även i år. Båda lagen har en del skador, mer eller mindre allvarliga och mer eller mindre viktiga. Arsenal saknar bland andra Eduardo (som verkar vara tillbaka snart!), och troligen Sagna. Även vår käre Rosicky är sidlinjerad till åtminstone nyår. West Ham saknar bland annat Dean Ashton, den gode skyttekungen från de senaste säsongerna. Klart tungt avbräck, pecis som nyförvärvet Diego Tristan. Man har även bland andra Daniel Gabbidon, Kieron Dyer och Jonathan Spector skadade.

Trolig startelva för Gunners:

Almunia

Eboué - Touré - Gallas - Clichy

Walcott - Denilson - Fàbregas - Nasri

Adebayor - van Persie

Bänken:
Fabianski, Djourou, Silvestre, Song, Diaby, Bendtner, Vela

Troligtvis blir van Persie lite av en släpande forward à la Bergkamp, även om han enligt mig inte har de kvalitéerna som hans föregångare hade. Men, Arsenals offensiv ska kunna penetrera West Hams försvar ganska komfortabelt ändå, förutsatt att spelarna är förberedda på att det kommer smälla. Framförallt måste Nasri leverera, särskilt som han har varit lite anonym på sistone. Han är lite seg, loj, sömnig, kalla det vad ni vill. Han måste vara taggad mot West Ham.

Dagens ointressanta:
Idag invigdes mitt Arsenal-ölglas, som inhandlades för exakt en vecka sedan. Det var gott med en Mariestads, även om man inte fyllde hela pintglaset med en 33 cl:are. MEn, som sagt, gott var det.

Välkommen!

Här har du en ny blogg om Ditt favoritlag, Arsenal FC, som enligt traditionen regerar i norra London. Här kommer jag skriva om allt som har med Arsenal FC att göra; det kan handla om spelare, spelat, tränare, styrelse, media, osv. Allt som kan tänkas ha med Arsenal att göra.

Jag tänker inte göra någon större beskrivning av mig själv, utan hänvisar till min blogg och kan samtidigt göra reklam för min avdelning på Wordpress, där jag skriver krönikor om allt möjligt, fast ur ett mer professionellt perspektiv jämfört med bloggen, som är tänkt att fungera mer som en dagbok.

Denna blogg skapas mest för att jag annars kan bli ganska Arsenalinriktad på de andra ställena, och det kan ta för mycket plats. Då är det bättre att det kan få en helt egen avdelning, med omröstningar, spelarbetyg osv.

Så, nu hoppas jag att vi kan få en trevlig tid tillsammans, och att ni som kan tänkas läsa ser till att skapa någon form av kommunikation med mig som skribent.
Om ni vill, såklart.