Matchen med stort D (som i derby) gick av stapeln idag. Matchen, där Tottenham Hotspur skulle se till att starta upphämtningen av det man på ett så fantastiskt sätt lyckats tappa de första nio matcherna. Tottenham skulle möta Arsenal, The Arsenal på Emirates, där man hade allt att vinna och Arsenal hade allt att förlora. Det skulle bli ett derby där jag sitter hos Alex med Matte, Mills och Isaksson, och min påse inhandlade godispåsar innehållande klassiska punschkottar, zoo, rabarbstänger och lys melk, vilket skulle hålla mig sällskap tillsammans med en påse naturgodis och en 1,5 liters Coca Cola av finaste sort.
Vartefter matchen led skulle det visa sig att jag hela tiden svävade mellan det man så klyschigt kan kalla "hopp och förtvivlan". Redan när David Cunt Bentley smäller in en volley från 40 meter helt otagbart i Almunias vänstra kryss, så känner man hur viktig matchen är. Arsenal sätter fart, och man skapar lägen omgående. Kvitteringen dröjer tills den 37e minuten, då Silvestre, av alla överlöpare, nickar in en så briljant slagen hörna från van Persie efter att Gomes varit ute och hängt tvätt för andra gången.
I andra halvlek startar explosionen. efter en minut knoppar Gallas, ytterligare en överlöpare, in en frispark från van Persie som holländaren själv ordnat efter att linjemannen fullständigt fallit (höhö) för van Persies filmning. Några minuter senare kommer 3-1 när Nasri kommeer i en kontring och lyfter bollen över Gomes och sedan petas bollen i mål av Adebayor på ett sätt som bara målskyttar gör, precis framför Hutton som kommer rusande för att rensa. Då kommer nerverna in igen. Precis när man funnit ro i derbystressen klipper Huddlestone till från 25 meter och Almunia lyckas tappa bollen mellan sina händer när han slänger sig åt höger så att bollen träffar honom i ansiktet, varpå bollen studsar ut till en framrusande Tjuren Ferdinand, förlåt, Darren Bent, som trycker in returen till 3-2. Nerverna gör sig påminda på nytt. Därför gör vi hatten av för Hutton, som nästan omgående efter avspark lägger en kalasmacka för Adebayor att sticka i djupet och servera van Persie som dunkar in 4-2. Lugnet infinner sig på nytt.
När man hela säsongen gnällt på van Persie och han enbenthet samt ineffektivitet, och samtidigt har hyllat Clichy för att aldrig göra några tavlor, utan bara stormatcher, så förväntar man sig inte riktigt att båda dessa åsikter skulle hamna på sned. van Persie är bäst på plan under sin sejour, och lyckas även göra mål med högerfoten. Clichy lyckas göra sitt livs första gova tavla när uret visar att det är två minuter kvar av ordinarie tid. En sanslöst misslyckad dribbling blandat med en touch av halka under fötterna ger Jermaine Jenas chansen att koka ihop ett vänsterskott i krysset bakom en chanslös Almunia.
Matchen får liv igen. Nu lägger Tottenham in den övernaturliga Stålmannenväxeln, och radar upp fasta situationer. Därför kommer nästa mål både väntat och oväntat. Luka Modric ser till att få tag i bollen och lägger ett vänsterskott rakt i stolpen till höger om Almunia, och återigen är det en Tottenhamspelare först på returen, denna gång Aaron Lennon. Klockan står på 93:xx, och Tottenhamspelarna ligger i en hög, varpå en spelare eller åskådare, omöjligt att säga, skadar sig och bärs ut medan Arsenal ställer upp för avspark.
Matchen slutar 4-4 efter en helt psykiskt störd andra halvlek. För den neutrale åskådaren är det godis, för en Arsenalsupporter är det som Titanic där det osänkbara skeppet totalt kör på isberget och sjunker, och en av huvudrollsinnehavarna, Arsenal, dör. För en Tottenhamsupporter är det som i UHF, där Weird Al Yankovic räddar TV-stationen i sista sekunden genom en mirakelinsamling.
Arsenal:
Almunia (6)
Sagna (6) - Gallas (6) - Silvestre (6) - Clichy (6)
Walcott (7, ut 75) - Denilson (6) - Fabregas (7) - Nasri (6, ut 87)
Adebayor (7) - van Persie (9, ut 81)
Avbytare: Fabianski, Touré, Song (in 87), Diaby (in 81), Eboué (in 75), Vela, Bendtner
Startelva Tottenham: Gomes, Hutton (Gunter 80), Corluka, Woodgate, Assou-Ekotto, Bentley (*), Huddlestone, Jenas, Modric, Bale (Lennon 54), Pavlyuchenko (Bent 64)
Domare: Martin Atkinson
onsdag 29 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar