Ordet "viktigt" är inte rättvist

Lördagen den 8 november 2008 spelas en av de viktigaste matcherna som Arsène Wenger har haft del i. Den gode fransmannen har, som ni förstod i förra inlägget, enligt mig, förstört Arsenals mest framgångsrika lag genom tiderna till att vara ett medelmåttigt gäng med höga toppar och låga bottnar. Nästan som en bättre version av Tottenham.

Man spelar gudomlig fotboll i ena matchen för att i nästa match (i onsdagens match: nästa halvlek) spela bedrövligt. En positiv sak från matchen mot Fenerbahce var att försvaret fungerade. Om man nu kan kalla det försvarsspel när motståndarna inte anfaller.

Wengers lag har en stjärna. Sir Alex Fergusons lag har betydligt fler. Man har Väjjn Rooney, Dimitar "överskattad surfitta" Berbatov, Cristiano Ronaldo, Tjurig Ferdinand, Pål Scholes, Edwin, med flera. Man har inga betydande skador mer än Owen Hargreaves, som ändå inte används överdrivet mycket. Spelare som Michael Carrick och Darren Fletcher tar jobbet oerhört bra ändå. För att inte tala om Park.

Arsenals skadelista får mig att vilja gömma mig imorgon från avspark till och med den 29 februari 2012. Titta bara:

William Gallas
Theo Walcott
Emmanuel Adebayor
Emmanuel Eboué
Tomas Rosicky
Eduardo
Mikaël Silvestre (*)
Bacary Sagna
Manuel Almunia

Dessutom är Robin "Jesus" van Persie avstängd efter sin smarta och mogna utvisning mot Stoke. Precis vad laget behöver.

Det är mig veterligen 7 startare plus förste mittbacksreserv och förste anfallsreserv som är skadade. Och Eboué då.

Med andra ord kan Arsenal starta med 4 startare och 7 bänkspelare imorgon. Om det vill sig illa. Vilket det förmodligen gör. Murphys lag, ni vet.

Fektus förväntade startelva:

Fabianski

Touré - Djourou - Silvestre - Clichy

Denilson - Fàbregas - Song - Diaby - Nasri

Bendtner

Bänken:
Mannone, Ramsey, Walcott, Sagna, Gallas, Vela, Gibbs

Now, let's all pray.