Multipla analyser

Ber om ursäkt för den bristande uppdateringen de senaste dagarna. Börjar med analys av matchen i lördags:

ARSENAL - MANCHESTER UNITED 2-1

Matchen var en enda stor uppvisning i hur man spelar fotboll. Det fanns massivt många exempel på hur man spelar anfall, lika många på hur man spelar försvarsspel.

Nasri var bäst på plan tillsammans med Gaël Clichy. De två såg till att utradera Cristiano Ronaldo nästan fullständigt, då han inte skapade mer än en halvchans. Dessutom såg duon till att snurra upp Gary Neville så att han blev yr nog för att behöva byta.

Nasri, ja. Han blev förste målskytt i matchen, ganska otroligt med tanke på att Roney fick ett jätteläge efter 17 minuter, men sköt över. Senare filmade (faktiskt, men skulle kanske haft frispark oavsett) Sagna till sig en frispark ute vid hörnflaggan, som Fabregas slog tillräckligt dåligt för att den ska nickas ut till Nasri som tar emot och skjuter direkt med vänstern. Bollen gick in via Gary Neville, och van der Sar var chanslös.

En fantastisk första halvlek fortsatte i en kanske lika fantastisk andra. Efter 30 sekunder får Arsenal en hörna som slå snabbt till Nasri som slår inlägget mot Bendtner, men bollen nickas ut till ny hörna. Hörnan når Nasri ute på vänsterkanten som spelar tillbaka i banan och 18 (!) passningar senare får Nasri bollen av Fabregas efter att Walcott satt en bogserlina i Vidic som följde den unge britten i dennes löpning, och fransosen fick en egen Champs-Élysées och det var bara att dunka in bollen i bortre krysset. Ett drömmål på alla sätt. Platsen, tidpunkten, motståndet, anfallet, avslutet. Allt var fantastiskt.

Direkt efter målet skapade United sin bästa målchans, när Ronaldo kom på bortre stolpen och bredsidade bollen utanför. Annars skapade Arsenal fler chanser till 3-0 än United till 2-1, tills dess att Rafael slog in en volley med vänsterdojan bakom Fabianski, som ersatt en skadad Almunia, som fick Carricks smalben i huvudet efter att ha dykt på bollen.

Frågetecken över matchen:

Hur tänkte Silvestre och Almunia när de skapade en farlig indirekt frispark efter ungefär en minut?

Hur är det möjligt att skapa så många lägen som Bendtner gör men ändå inte göra mål/assist?

Efter slutsignalen var jublet högt som Eiffeltornet denna franska succédag. Wengers lilla revansch, Clichys dominans, och Nasris fullständiga briljans.


Arsenal:

Almunia (8, ut 78)

Sagna (8) - Gallas (9) - Silvestre (8) - Clichy (10)

Walcott (8, ut 77) - Denilson (8) - Diaby (8, ut 85) - Fabregas (7) - Nasri (10)

Bendtner (8)

Avbytare: Fabianski (in 78), Djourou, Wilshere, Song (in 77), Ramsey, Vela, Touré (in 85)

Manchester United: van der Sar, Neville (Rafael 63), Ferdinand, Vidic, Evra, Ronaldo, Carrick, Anderson (Giggs 72), Park (*), Rooney (Tevez 76), Berbatov.

Domare: En lugn och sansad Howard Webb



ARSENAL - WIGAN ATHLETIC 3-0

Ligacupmatchen inleddes med att Wigan startade ganska bra och Fabianski (kapten dagen till ära) började ganska darrigt i luftrummet. Arsenals unga spelare (äldst i laget - Fabianski - var 23, och i startelvan återfanns åtta tonåringar!) tog över allt mer och Vela kom helt fri med Chris Kirkland, som fick handen på bollen när mexikanaren försökte runda. Senare kom Gibbs fram som ett X2000 på vänsterkanten och drog på i bra läge men Kirkland räddade återigen. Ramsey slog en frispark från 27 meter mot krysset, men ytterligare en superräddning av den långe smale såg till at håla nere siffrorna.

Alla trodde att Vela skulle göra ett identiskt mål som Wilshere gjorde mot West Ham i reservlaget, men Kirkland var omutlig. Men, det skulle komma en tidpunkt då han inte kunde stå emot. Wilshere fick bollen felvänd vid mittlinjen, drog ett varv runt en försvarare, och slog en genomskärare, fin som siden, till en framstormande Jay Simpson, som tåpajade in ettan. Passningen var så briljant att jag nästan fällde en tår.

I andra halvlek hände inte särskilt mycket av värde. Arsenal hade en del distansskott, från bland annat Merida. Efter 66 minuter slog Ramsey en djupledsboll att springa på för Vela, som löpte ifrån emerson Boyce, för att sedan frispela Jay Simpson framför öppet mål att dunka in 2-0.

Tre minuter senare fick Vela en djupledsboll från Djourou, och efter en halvbra första touch kom han ikapp bollen vid straffområdesgränsen och på ett tillslag i ful speed chippade han bollen iskallt otagbart över Kirkland. Ett klassmål nästan lika klassmåligt som klassmålet mot Sheffield United. Nästan. Nu fällde jag en liten tår faktiskt.

I slutet fick Wigan en jättechans att kvittera, men Fabianski parerade det första skottet vid högra stolpen, och Zakis retur tippade polacken på något utomgalaktiskt vis via ribben till en försvarare att rensa. Ni som kommer ihåg Lehmanns räddning mot Real Madrid på Highbury kan tänka er något liknande, fast snäppet vassare. Helt magiskt.

Att nämna fanns Jack Wilshere, som gång på gång trixade sig förbi försvarare och skapade många anfall. Aaron Ramsey dominerade som en landslagsspelare ska göra, även om han råkar vara 17 bast. Anfallsduon Simpson och Vela var strålande när det gällde att skapa lägen. Fantastiska.


Arsenal:

Fabianski (7)

Hoyte (7) - Djourou (8) - Song (7) - Gibbs (8)

Wilshere (9, ut 77) - Ramsey (10) - Randall (9) - Merida (8)

Simpson (9, ut 77) - Vela (9, ut 84)

Avbytare: Mannone, Frimpong, Bischoff (in 77), Lansbury (in 77), Coquelin, Fonte (in 84), Ogogo


Wigan Athletic: Kirkland (*), Melchiot, Bramble, Boyce, Figueroa, Valencia, Palacios, Cattermole (Brown 68), De Ridder, Koumas (Camara 58), Zaki


Domare: Steve Tanner