2008 - juni-december

Sommaren började inte så bra för Arsenal. Man tappade Flamini till Milan efter att fransosens kontrakt gick ut. Därför blev det snabbt glädje igen när Samir Nasri blev klar för Londonklubben i en affär som innebar £12 miljoner i Marseilles kassa. £12 miljoner som hjälpte dem att köpa Hatem Ben Arfa från Lyon. Annars hände inte mycket mer på transferfronten än att Gilberto (Panathinaikos) och Hleb (Barcelona) gjorde sorti och lämnade ett stort hål efter sig på mittfältet. Arsène Wenger gjorde sitt bästa för att fylla hålet genom att köpa Aaron Ramsey, 17, och Mikaël Silvestre, 31. Strålande. Vi inledde 2008 med ett mittfält bestående av Cesc Fàbregas, Lassana Diarra, Gilberto Silva, Mathieu Flamini, Tomas Rosicky, Denilson, Alex Song, Alexander Hleb, Theo Walcott, Emmanuel Eboué, Abou Diaby. Vi avslutar 2008 med Cesc Fàbregas, Denilson, Alex Song, Theo Walcott, Emmanuel Eboué, Aaron Ramsey, Samir Nasri, Abou Diaby, Tomas Rosicky och Jack Wilshere. Klart försvagat med andra ord.

Säsongen började inte särskilt bra. Man vann knappt mot WBA hemma, 1-0, efter att Nasri nätat fyra minuter in på sin debut. Spelet stämde inte särskilt bra, och när Hangeland gav Fulham segern på Craven Cottage såg det bistert ut. Spelet hackade, motståndarna gick in i matcherna utan att känna den där överdrivna respekten som de ska ha när de möter Arsenal. Hedern räddades lite när man slog Newcastle hemma med 3-0 (samma 3-0 som det blev i båda mötena med Newcastle i januari) och när man bortaslog Blackburn med hela 4-0. På Ewood Park blev Jack Wilshere den yngste spelaren i Arsenal i en ligamatch med sina 16 år och 256 dagar. Rekordet innehölls tidigare av en viss Fàbregas.

September rullade på och när det var dags att spela Carling Cup mot Sheffield United hade Arsenal sin yngsta trupp någonsin. Medelåldern i truppen låg på ungefär 19 år. Det var i denna match vi fick se det bästa av Arsenals ungdomar. Spelare som Wilshere, 16, Vela, 19, Ramsey, 17 och Mérida, 18, bjöd på fotbollskonst. Velas hattrick blev höjdpunkten på kvällen som gav 6-0 och ett självförtroende hos kidsen som man sällan skådat.

Det roliga varade i typ fyra dagar. Sedan var det dags för den kanske största skrällen i årets Premiership. Den överpresterande nykomlingen Hull City kom till Emirates och vände 1-0 till 1-2, och den headsetprydde Phil Brown fick glädjefnatt vid sidlinjen. Ett pinsamt ögonblick för Arsenals fans. Därför blev det ett glatt formbesked när man slog Porto på Emirates med hela 4-0. En fantastisk fotbollsmatch som man kan minnas länge.

Det roliga varade i typ fyra dagar. Sedan var det dags att åka till Stadium of Light för att möta Sunderland. Arsenal spelar inte bra, och Sunderland gör mål i slutet. Då blev man nästan förvånad av sin egen hjärnas funktion när man ser sig själv jubla på O'Learys Örebro när Cesc knoppar in 1-1 på stopptid. Normalt sett ska man inte behöva kvittera mot Sunderland på stopptid, men tydligen är Arsenal 2008 inte lika bra som Arsenal 2004.

Helgen efter det var det dags för Fektus, Matty, Andy och Jonas att åka till London för att se Everton åka på däng med 3-1. En mäktig känsla tyckte alla, utom Andy, som däremot kan glädjas åt att vara en av de som har kastat upp på Emirates Stadium. Jävligt grande, sa vi. Andy sa ingenting, han drack för många öl dagen innan.

Fenerbahce borta blev en stor match. 5-2 och anfallsspel prioriterades. Försvarsspelet, eller, ja, vad man nu ska kalla det, havererade totalt och hade vi haft mig i mål istället för Almunia vet jag inte hur det hade slutat. Detta dåliga försvarsspel skulle ge utdelning i röven åtta dagar senare när Bottenham gjorde två mål från 4-2 till 4-4 på stopptid på Emirates. Ett pinsamt ögonblick för Arsenal, men i Bottenhamlägret var det en sån stor händelse att man gav ut matchen på DVD i sin egen shop. Det tar ju bort lite av stoltheten när man ger ut en oavgjord match på DVD, skulle jag säga. Som om Arsenal hade gett ut en DVD av Arsenal - Man Utd 2-2 07/08.

Nästa chock kom mot Stoke. 1-2 och det sämsta tillfället någonsin för Clichy att göra sitt debutmål. Desto roligare när Nasri skickar bort United på Emirates med sina två mål (2-1). Matchen var fruktansvärt bra. Arsenals darriga försvarsspel var borta och man trodde inte sina ögon. Äntligen var det ordnat, tänkte man. Och det tänkte nog spelarna också, för 0-2 mot Villa och 0-3 mot Citeh kom ganska olägligt. Formen från Unitedmatchen var bortblåst, och laget var i spillror. Gallas blev mellan matcherna avsatt som kapten, och Fàbregas tog bindeln. Gruppen, som Lagerbäck säger, var i förfall.

Fàbregas första PL-match som kapten blev borta mot Chelsea. Det blev något av karma för senast lagen möttes. Van Persie slår in två baljor, det första solklart offside, till 2-1 och vinsten är hemma. Hade Tottenham gjort samma sak hade de förmodligen gett ut en hel DVD med texthäfte till kommentarerna från SKYs kommentatorer.

December gick på med skrala resultat. På sex matcher har man tre segrar och tre oavgjorda, vilket otroligt nog är det bästa facit över sex matcher den här säsongen. Det säger det mesta om Arsenal hösten 2008. Tappade ledningar, tappat spel och tappade självförtroenden. Emmanuel Eboué blev utbuad på Emirates. Cesc Fàbregas blev skadad i fyra månader, är tillbaka i mars tidigast. Man ligger för närvarande på en femteplats, tre poäng bakom Aston Villa, som ligger fyra.

Låt oss hoppas att 2009 blir ett betydligt bättre år än 2008.